Kostnaderna för barnidrotten bara ökar och för många svenska familjer har avgifterna ökat radikalt de senaste 20 åren. Det visar en ny undersökning från Riksidrottsförbundet som tagit fram en kostnadsrapport kring barn och ungdomsidrott (pdf). Och rapporten avslöjar att barnens idrottande är extra betungande för ekonomin i två populära sporter.
Summering av innehållet
• Kostnaden för barns idrott har nästan dubblats mellan 2003 och 2023
• Hushåll spenderar i genomsnitt 18 000 kr/år på barns idrott
• Ishockey och tennis är de dyraste idrotterna, med 19 000 kr mer i årliga kostnader
• 5% av hushållen har kostnader över 100 000 kr
• Kostnadsökningen driver socioekonomisk segregation inom ungdomsidrotten
• Föräldrar känner sig pressade att betala för extra träningar och aktiviteter
• Idrott har blivit en statusmarkör för föräldraskap
• Föreningar liknas vid företag som ”låser in” familjer med successivt ökande kostnader
Så dyrt är det för barn att gå på en sport
Den genomsnittliga kostnaden för ett barn och sport är 9 400 kronor per år. Då gällande åldrarna 7 till 18 år. Enligt rapporten kan de totala kostnaderna dessutom vara dubbelt så höga för barn i åldrarna 15-18 år jämflrt med 7-10 år.
| Ålder | Genomsnittlig kostnad (SEK) |
|---|---|
| 7–10 | 5 000–6 000 |
| 11–14 | 7 000–8 500 |
| 15–18 | 12 000–24 000 |
Exakta kostnader och beror givetvis på vilken sport det gäller. Och kostnadsfördelningen inom sporten beror också på vad barnet utövar. Att gå på ishockey betyder mer pengar till utrustning och resor, medan gymnastik kostar procentuellt mer i medlems- och träningsavgifter.
Här är några exempel på kostnader och vad som är högsta kostnadsposten för populära barnsporter:
| Idrott | Totalkostnad | Högsta kostnadspost |
|---|---|---|
| Ishockey | 24 300 | Utrustning och resor |
| Tennis | 23 700 | Träningsavgifter |
| Ridsport | 17 700 | Träning och utrustning |
| Fotboll | 10 000 | Resor |
| Gymnastik | 5 000 | Medlems- och träningsavgifter |
| Kampsport | 5 000 | Träning och övriga avgifter |
Att vara medlem i en klubb är generellt billigt. Den genomsnittliga kostnaden är bara 400 kronor per år enligt undersökningen. Men att vara medlem är inte samma sak som att man får vara med och träna – ofta tillkommer avgifter för att vara delaktig på träningarna, och här är den genomsnittliga kostnaden 2 200 kronor, alltså 450 procent mer i kostnad.
Därtill kommer utgifter för att vara med på läger och cuper, utrustning, resor (utöver de till läger och cuper), försäljning av lotter och dylikt, samt övriga kostnader. Speciellt ishockey är en högkostnadssport om man ser till bara utrustningen.
Här är några exempel från rapporten med ungefärliga årskostnader:
| Kostnadspost | Genomsnittlig kostnad (SEK/år) | Kommentarer |
|---|---|---|
| Medlemsavgifter | 400 | Relativt låga i alla idrotter |
| Träningsavgifter | 2 200 | Högst i tennis och ridsport |
| Läger/Cuper | 1 500 | Vanliga inom ishockey och tennis |
| Utrustning | 1 500 | Sticker ut inom ishockey och ridsport |
| Resor | 2 600 | Höga kostnader inom ishockey och handboll |
| Försäljning | 500 | Många föräldrar uttrycker frustration |
| Övriga kostnader | 400 | Inkluderar exempelvis sjukvård och gymkort |
Exempel på sport och kostnader: BMX
Vi kan ta ett enkelt räkneexempel på hur mycket en sport kostar för ett barn i den yngre tonåren. I det här fallet använder vi oss av cykelsporten BMX. Kom ihåg att priserna kan skilja sig stort mellan klubbarna, och även i pris för utrustning beroende på storlekar och skick.
Att bli medlem i en BMX-klubb kostar ungefär 1 400 till 1 900 kronor per år. Då har vi räknat in både medlemsavgiften och anläggningsavgiften.
Grundkravet för att träna i en BMX-klubb är att man har rätt typ av cykel, en ordentlig hjälm (BMX-hjälm är ett måste, en vanlig cykel- eller skatehjälm är inte tillräckligt), samt cykelhandskar. Ofta kan man hyra utrustning mot en kostnad, men är det löpande träning som gäller bör man köpa det som behövs.
En racing-bmx i bra skick kostar ungefär 1 500 till 3 500 kronor begagnad. En hjälm kan kosta runt 500 kronor och handskar köper man för 200-300 kronor beroende på modell. Därtill behövs skydd för ben armar och kropp. Räkna med en kostnad runt 2 000 kronor för kroppsskyddet och ytterligare några hundralappar för benskydden.
Skor behöver inte vara speciella, det räcker med exempelvis ett par Vans med snörning som sitter ordentligt på fötterna.
Ungefärlig slutkostnad?
Om vi förutsätter att barnet måste byta cykel och skydd varje år landar kostnaderna på en bit över 6 000 kronor – och då har vi inte räknat in resor till och från anläggningen, tävlingar och andra omkostnader. Ofta räcker det att byta BMX varannat år tills barnet når den största cykelstorleken, det minskar kostnaden lite (reparationer och underhåll är dock vanligt).
Att köpa skydd begagnat är vanligt inom BMX-sporten och det minskar kostnaderna rejält.
Allt dyrare sporter bidrar till klasskillnader
De två dyraste sporterna enligt undersökningen är ishockey och tennis. Ridsport kommer på tredje plats.
Aftonbladet har via Sportbladet fått en kommentar av Carolina Klüft om rapporten från Riksidrottsförbundet, och hon säger till tidningen att det ”redan finns en skillnad mellan olika inkomstgrupper” och att ”ju mer kostnaderna för idrotten ökar desto mer kommer ju idrotten att spä på dessa hälsoklyftor som redan finns”.
Det finns socioekonomiska skillnader som bidrar till att barn inte får den sportutövning som de kanske vill ha. Studien visar att den socioekonomiska statusen (SES) påverkar hur barnens deltagande i idrott ser ut. Mer pengar in i hushållet betyder tillgång till fler idrotter med högre kostnader.
Barn från hushåll med hög SES deltar i större utsträckning i organiserad idrott medan barn från hushåll med lägre SES har en ökad risk för exkludering på grund av kostnaderna.
Större inkomster till hushållet betyder också att barnen får andra förutsättningar med möjlighet till privatlektioner och extraträningar, något som ger dem en större fördel vid uttagningar i lagsporter som fotboll.
Dessutom avslöjar rapporten att föräldrar medvetet stoppar barnen från att börja på eller ens testa sporter som är för dyra. Anledningen är att de varken vill låsa sig till dem ekonomiskt eller känslomässigt.
Barnens idrott väntas bli dyrare i framtiden
Precis som matkostnaderna väntas även barnens idrottande bli dyrare i framtiden.
Därför uppmanas föreningarna att vara tydliga med kostnader och hur man ser att dessa kommer öka fördelarna framöver.
Det riktas även uppmärksamhet mot föreningars höga, sportsliga förväntningar som inte står i balans med föreningsekonomin, något som kan leda till att föräldrar förväntas täcka upp kostnaderna på olika sätt.
Satsningar kostar och en förenings vilja att gasa på med verksamheten kan ha stora, ekonomiska konsekvenser för medlemmarna.
Samtidigt behöver det inte kosta skjortan att ha barnen på en idrott. Det går att få ner kostnaderna genom att både vara delaktig i rätt sport och köpa så mycket begagnat som möjligt. Det är inte nödvändigt att lägga 10 000 kronor på en helt ny racing-BMX om en begagnad för 2 500 kronor gör exakt lika bra jobb. Det är bara skrytfaktorn på banan som får sig en törn.
Personligen kan jag leva med det.
